Idag lyckades jag med det barbariska konststycket att öppna en konservburk utan konservöppnare. Det kändes väldigt primitivt, särskilt som jag var ganska till brädden fylld av aggressioner, efter att ha insett att jag köpt en tonfiskburk utan sån där inbyggd öppnare!
"Din dumma djävel", fräste jag, och högg ursinnigt mot den stackars konserven med en bastant brödkniv. En stunds tonfisksskvättande och metallmassakrerande senare var burken faktiskt öppen, och jag fick min tonfiskröra. Jag önskar att jag kunde säga att jag kände mig som en förhistorisk jägare som precis nedlagt en mammut, men jag skämdes mer över att ha missbrukat vår brödkniv. Till mitt försvar kan jag säga att det var en värdelös kniv till att börja med, sågtandad och klumpig, och jag använde bara den hårda spetsen.

För övrigt har jag gått en lång långpromenad i snövädret, och funnit ut att det, numera, finns miltals med preparerade skidspår, som faktiskt går runt! Inte upplysta då såklart, men nu för tiden har vi så mycket ljus att det inte gör något. Så imorgon, kanske, jag ger mig ut på ett litet skidäventyr.

Trackback-URL för detta inlägg: