Igår gick jag upp brevbärartidigt, och var ute i skidspåret innan mina kära f.d. kolleger ens hade buntat ned sin post i gråtrista Växjö. Gryningen var fantastisk! Ett stilla, rosenfärgat skimmer bakom fjällen, som var sprött blåglittrande; uråldriga, och nyfödda på samma gång. Jorden med sitt diamanttäcke, och ljusa, blå skuggor, och himlen med milt glödande ceris och guld. Det var fullkomligt distraherande! Man ville bara stanna upp och uppslukas av all den där galet stillsamma skönheten! Tyvärr ingen kamera just då. Det hade ändå inte gått att fånga. Ni får hålla till godo med ord, eller komma och hälsa på mig!

Allt jag kan ge er, visuellt, idag är lite mobilbilder från en solig promenad:


Inget fantastiskt foto, men upplevelsen var fantastisk: Jag SÅG SOLEN! (klockan 12-13 på dagen)


En vanlig stig, men med SOL på! Otroligt! Tycker ni inte?


Och en snöängel till! All livsglädje måste ju få utlopp någonstans!

Idag är jag dessvärre sjuk och dålig. Har knappt kunnat svälja, men jag kurerar mig duktigt. Äta mycket, dricka mycket, sova mycket! Som min vise far brukar råda mig! Jag kan redan svälja utan att grimasera!

Trackback-URL för detta inlägg: