Efter ett par dagars mulenhet, och blött snöfall är himlen klar! Äntligen kan man se bergen igen. Ni anar inte vilken lättnad det är! Fast vägarna här är rent livsfarliga nu, när det är kallare igen. Det är visserligen en myt att de inte sandar, men det finns ändå många tillfällen då man önskar att man hade isbroddar på skorna. Här om dagen tog jag en genväg genom ett litet skogsparti, och råkade hamna på en frusen bäck (under ett par decimeter nysnö, så den var helt osynlig). Gissa om jag druttade på ändan ett par gånger! Jag har lyckligtvis klarat mig utan minsta fraktur, så idag blev det äntligen skidåkning av!
Jag har fyra klagomål:
1. Spåret går inte runt.
2. Folk (läs idioter) har gått i spåret. (men det är ändå ett väldigt bra spår)
3. Backarna är helt galet branta på sina håll.
4. Mina skidor är vallningsfria, och glider inte som jag vill.
Bortsett från det kan jag bara säga AH! Himmelriket! Äntligen skidåkning igen!
Det var en bit till spåret, och vägarna var (trots alla underbara rykten) sandade. Så jag fick kånka på skidorna lite. Men det hade inte gått på något annat vis; om vägarna inte var sandade hade jag inte kunnt åka alls. Tvärt om hade jag legat på sjukhuset med minst ett gipsat ben. Det hade helt klart varit lite av ett minus.

För övrigt ska jag bli frivillig på Studenthuset Driv, och stå i cafét 1,5 gånger i veckan.
Det är värsta hålligånghuset, med massa fester, konserter och andra kuligheter. Bl.a. rockkvällar på onsdagarna.
http://www.driv.no

Kolla in vilka förmåner man får som frivillig!

Trackback-URL för detta inlägg: