Det snöar fortfarande. Temperaturen är lite för mild för att det ska känna tryggt, men allt, verkligen allt, är vitt. Husen, vägarna, träden, himlen, människorna (t.o.m. de s.k. svarta)! Idag är kanske första gången jag har riktiga vinterkänslor, d.v.s. jag är nästan onaturligt lycklig, och hela världen är perfekt (läs full av snö). När jag skateade till skidspåret i eftermiddags var jag så glad att jag nästan sprack. När jag sedan skidade fram i de smörmjuka spåren, som inte preparerats sedan igår (ganska mycket snö har fallit sedan dess, så det var inte alldeles enkelt alltid) skrattade jag högt mest hela tiden, och slutade aldrig att le. Det var underbart! Om hela vintern är såhär ska jag bli religiös - minst! Jag ser ett blänk i den vita snön, och jag vet, att det är meningslöst att dö... eller nått...
Jag läser Lundellbiografin, som Erik så välvilligt skickade mig, och Kär & Galen i mp3:n gör inte livet sämre. Jag vill också vara vara ung musiker/författare på 70-talet. Synd att det är lite slut...
Idag var jag och lånade Platons Staten på biblioteket. Det ska bli intressant och kul att läsa. Den är dock på engelska, så om någon i min familj råkar hitta den på ett visst antikvariat i Växjö så får ni gärna skicka! Om någon ställer sig frågan "Vad är Platon?", så kan jag bara säga att det inte är att blanda ihop med plankton, men kan ha något med antiken att göra...

På tal om solen, så är det helt klart påväg tillbaka. Det blir inte mörkt på riktigt förrän vid tretiden, och klockan nio imorse var det redan påväg att ljusna. Dehär rapporterna är dessutom från ett Tromsö som, de senaste dygnen, befunnit sig i snöstorm. Vid klart väder skulle jag därför säga att chansen för solsken är mycket stora. I lördags kunde jag faktiskt bli bländad att en kraftig glöd i söder. Det var mysigt! Solen kommer mycket snabbare tillbaka här. Om några månader kommer den blankt vägra att gå ner!

Såhär såg himlen ut i fredags:

Trackback-URL för detta inlägg: