Soldagen.
Idag är det Soldagen i Tromsö.
Vi firar att vi kan se solen igen, efter två månader av mörkertid. I mitt fall bara två veckor, men det räcker för att man ska börja sakna den så smått. Sedan den 20:e november har solens mittpunkt alltså legat under fri horisont. Det är tydligen definitionen av mörkertid. Den 17:e, alltså i torsdags, upphörde den egentliga mörkertiden, men eftersom det ligger fjäll i alla upptänkliga vädersträck här, så är det först idag som man har kunnat se det kära gasklotet. Det sägs åtminstone att man kunde det. Idag var det givetvis moln precis där solen skulle ha varit, så någon vidare solbränna blev det inte... Dessutom är det, enligt traditionen, från kyrktrappan som solen kan ses, och där stod jag inte, gudlös som jag är. Hur som helst var det vackert väder i övrigt, så jag ska inte klaga.
Idag tog jag tid på min promenad till universitetet, så att jag ska kunna gå till skolan och komma i tid till föreläsningar på samma dag, om jag skulle känna för det. Det tog 36 minuter. Hur långt kommer man på 36 minuter i Växjö? Från Gamla vägen till Universitetet? Jag gick aldrig till universitetet i Växjö, så jag vet inte... Ibland saknar jag min cykel, men då tröstar jag mig med att den inte hade varit till mycket nytta här i alla fall, eftersom vägarna är riktigt dumma, och snirklar sig upp och ned i serpentiner på kullarna, så att man aldrig kommer någonstans, men alltid befinner sig i olika backar. Himla norrmän!
Skidåkningen går bättre och bättre, fastän spåren blir sämre och sämre. Jag varken skojjar eller överdriver om jag säger att det finns en backe som enbart består av blankis. Jag vet inte vad det är, men det verkar som att något värmer upp snön just där, och bildar is när det fryser om. Dumt. Det är riktigt obehagligt att åka ned där.
En nackdel med att befinna sig i ett land med en stark skidtradition är att mycket folk åker skidor. Då menar jag inte bara att det kan bli otroligt trångt i spåren ex. en söndagseftermiddag, utan även att folk som egentligen bara är ute och promenerar, gör det på skidor. Detta är givetvis en bra grej, förutom att de plogar så förbannat i nedförsbackarn att det bara blir is kvar! Jag hoppas vi får mer snö! Annars kan skidåkningen komma att bli riktigt isig framöver.
Igår var jag på TIFF - Tromsö International Film Festival. Jag och Yannick såg två filmer: En Polsk, "Tricks" och en Israelisk, "The bands visit". Jag tyckte om båda två, men kanske bäst om den Polska. Det var intressanta och annorlunda filmupplevelser som säkert hade gått mig alldeles förbi om jag inte hade snubblat över dem på en filmfestival.
Jag känner lite för att gå till svömmehallen ikväll. Det hade varit skönt!
Vi firar att vi kan se solen igen, efter två månader av mörkertid. I mitt fall bara två veckor, men det räcker för att man ska börja sakna den så smått. Sedan den 20:e november har solens mittpunkt alltså legat under fri horisont. Det är tydligen definitionen av mörkertid. Den 17:e, alltså i torsdags, upphörde den egentliga mörkertiden, men eftersom det ligger fjäll i alla upptänkliga vädersträck här, så är det först idag som man har kunnat se det kära gasklotet. Det sägs åtminstone att man kunde det. Idag var det givetvis moln precis där solen skulle ha varit, så någon vidare solbränna blev det inte... Dessutom är det, enligt traditionen, från kyrktrappan som solen kan ses, och där stod jag inte, gudlös som jag är. Hur som helst var det vackert väder i övrigt, så jag ska inte klaga.
Idag tog jag tid på min promenad till universitetet, så att jag ska kunna gå till skolan och komma i tid till föreläsningar på samma dag, om jag skulle känna för det. Det tog 36 minuter. Hur långt kommer man på 36 minuter i Växjö? Från Gamla vägen till Universitetet? Jag gick aldrig till universitetet i Växjö, så jag vet inte... Ibland saknar jag min cykel, men då tröstar jag mig med att den inte hade varit till mycket nytta här i alla fall, eftersom vägarna är riktigt dumma, och snirklar sig upp och ned i serpentiner på kullarna, så att man aldrig kommer någonstans, men alltid befinner sig i olika backar. Himla norrmän!
Skidåkningen går bättre och bättre, fastän spåren blir sämre och sämre. Jag varken skojjar eller överdriver om jag säger att det finns en backe som enbart består av blankis. Jag vet inte vad det är, men det verkar som att något värmer upp snön just där, och bildar is när det fryser om. Dumt. Det är riktigt obehagligt att åka ned där.
En nackdel med att befinna sig i ett land med en stark skidtradition är att mycket folk åker skidor. Då menar jag inte bara att det kan bli otroligt trångt i spåren ex. en söndagseftermiddag, utan även att folk som egentligen bara är ute och promenerar, gör det på skidor. Detta är givetvis en bra grej, förutom att de plogar så förbannat i nedförsbackarn att det bara blir is kvar! Jag hoppas vi får mer snö! Annars kan skidåkningen komma att bli riktigt isig framöver.
Igår var jag på TIFF - Tromsö International Film Festival. Jag och Yannick såg två filmer: En Polsk, "Tricks" och en Israelisk, "The bands visit". Jag tyckte om båda två, men kanske bäst om den Polska. Det var intressanta och annorlunda filmupplevelser som säkert hade gått mig alldeles förbi om jag inte hade snubblat över dem på en filmfestival.
Jag känner lite för att gå till svömmehallen ikväll. Det hade varit skönt!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Har Du firat med solbollar??? Hur känns denna första dag med sol och sista dag som TONÅRING?????
Vi saknar DIG!!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
