Expedition Nordlys

Nu har det alltså kommit dithän, sista kvällen i Tromsö. Jag har avslutat min sista uppsats (så skönt) och vi i ska precis ner i köket och laga vår sista måltid i köket. Sedan ger vi oss av mot nya äventyr... Eller något liknande... Lofoten ska i alla fall bli underbart, om bara vädergudarna är med oss... Här i Tromsö har vi inte sett ett enda berg på flera dagar. Molnen ligger alldeles för lågt. Det känns konstigt att bara åka... men det är skönt också. Det ska bli toppenkul att möta upp med Kalle och bara åka. Vi har två gitarrer i bilen, och hela Norges vidunderliga skönhet att resa genom, det kan inte bli dåligt. Dessutom avslutar vi med Lenny Kravitz-konsert i Skåne innan vi lämnar Kalle till hans öde.

Vad mer är fyller Erik 21 idag, och vi har bakat en alldeles hemlagad princesstårta. Vi kavlade till och med ut marsipanen till marsipanlocket själva. Duktigt? Man vill ju inte skryta, men om jag får säga det själv är det helt hyfsat husligt av oss. jag gjorde en krokodil av grönfärgad marsipan, och höll på att skratta ihjäl mig åt hur kul jag kunde ha alldeles för mig själv. Erik tittade på tennis med en italienare och tskämdes alldeles lagom.
Här, beskåda resultatet av våra ansträngningar:


Tårtan (med bottnen bakad i en oval gratängform i brist på bättre)


och mitt stora konstverk: en krokodil! se och förundras!

Nu sitter jag här, sista måndagen i Tromsö, och vet ni vad? Jag känner ingen ånger alls inför att åka hem! Det ska bli skönt. Skönt att få sommar, skönt att få se andra träd än fjällbjörkar, att få spela på ett riktigt piano, att inte bo i ett hus där det inte ligger grus över hela köksgolvet. Massa saker som känns skönt. Sedan har jag så pass stor självinsikt att jag vet att jag kommer få fjäll- och bergabstinens långt innan sommaren är slut, och önska mig till nordpolen ivrigare och ivrigare för varje grad som stider över 25, men det hör inte till saken. Det rubbar en lite lätt att det inte blir vår då man själv är inställd på att få vår. Eller att det aldrig blir natt. Midnattssolen är häftig, men i vardagslivet är den mest ivägen. Vi äter numera sällan lunch före fyra, och lyckas (trots väldigt goda föresatser) aldrig lägga oss innan två. Hantverkarna som bygger om toaletten (och strör korridoren och trappan med sågspån) väcker oss vid åtta, men vi lyckas alltid somna om, och undvika uppstigandets vedermödor fram till halv elva, elvatiden. Förnutet har ingenting att säga till om ifråga om dygnsrytm. Försök intala dig att klockan är två på natten när du kan titta ut genom fönstret och se själv att hon inte rimligtvis kan vara över åtta. Det är svårt, men jag minns mörkertiden, och försöker låta bli att se ljuset som något annat än en välsignelse...

Så, på fredag smäller det. Då lämnar jag in min sista uppsats ("Framstill og diskuter hovedtrekk ved Charles Taylor og/eller H.G. Gadamers syn på folgende sporsmål: Er det principielle forskjeller mellom naturvitenskap og "hermeneutiske" vitenskaper?" - Hurra, vilken skrattfest!) och städar ur min lägenhet. Kl. 14.00 kommer en dam från studentsamskipnaden och kontrollerar att vi sopat ordentligt i hörnen, sedan stuvar vi Eriks volvo, och åker till Narvik för att plocka upp Kalle. Efter det blir det bilturism söderöver genom Norge. Vi tänker att vi vill till Lofoten, men annars har vi inga fixa planer. Förmodligen är vi hemma till nationaldagen.
Så är det med det.

I måndags kom min ivrigaste läsare, och käraste morföräldrar upp till arktis portar och turistade ett par dagar med oss simpla studenter och stugstädare. Bland alla fantastiska nöjen vi bjöd på tål att nämnas en trevlig utflykt till Kvalöya där vi spanade efter Norra Ishavet mellan fjällen, och fotograferade renar som stod och betade mitt på bygatan. På kvällen åkte vi fjellheisen upp på ett berg i Tromsdalen, där vi åt tyttebär och köttkakor till en smått fantastisk utsikt. Förutom att kassörskan/servitricen såg ut som att hon ville döda oss, när vi kom och besvärade henne med så helt onödiga och jobbiga saker som att beställa mat, var det väldigt trevligt. Solen, som numera aldrig går ned, sken in på oss genom fönstrena, och vi såg hela Tromsö, och ännu mer av vita, spetsiga berg, och blåglittrande fjordar. Så mycket mer hann vi inte med, förutom en promenad och en hotellfrukost, innan våra fina gäster begav sig hemåt igen. Däremot hinns det med andra besök. Kalle G kommer upp någon gång i nästa vecka, och bilar ned genom Norge med mig och Erik. Utöver det ska jag bara skriva en ynka uppsats (oppgave) till sen bär det av mot södern mot pollenallergi och myggbett. Eller mot ljuvlig sommar och svala skogar, beroende på hur man ser det. Jag har hört årets första fluga surra i mitt rum idag. Det kändes stort. I insektsväg har jag annars sett EN fjäril, och inget mer. Det ligger fortfarande snö lite här och var här uppe, och bergen är envist vita. Erik tar sig, i skrivande stund, an Tromsdalstinden (1238 m.ö.h.) på skidor. Själv är jag duktig och stannar på marken för att gå i skolan. Eller för att skriva här... Vad ni vill.

Som alla vet är syttone mai Norges högt firade grundlovsdag. Oj vilken fest det var på Tromsös gator! Jag, Erik och Markus (Eriks bror) var naturligtvis där och viftade på vår flagga bland de hurrande norrmännen.

Såhär kul hade vi:




Och såhär söta var norrmännen:

Fast det ser lite annorlunda ut nu. Midnattssolen är nära. Det roliga är att man omöjligen kan tänka på det som midnattssol. Det finns inget sätt att fatta att det är natt. Jag tror att det är dag, eftersom det är ljust. Fast jag är trött ändå. Nu tror jag att jag ska ta mig en "eftermiddagslur".

Johanna Bengtson, kl. 23.32, 13/5 2008, Tromsö, Norge. Tack för mig.